Boken handlar om Lou Bertignac som är 13 år och går i en klass med femtonåringar då hon fått hoppa över förskoleklassen och fyran. Under en period gick hon på en internatskola för barn och ungdomar för utvecklade intellekt. Boken handlar däremot inte bara om henne även om boken utspelas från hennes synvinkel. Den handlar även om No som är en hemlös tjej som är 17 när vi först träffar henne men som sedan blir 18 år. Då boken utspelar sig i Frankrike, Paris så är det väldigt många namn på platser som är på franska.
Lous lärare Monsieur Marin är den som får Lou att hålla kontakten med No då han får en henne till att göra ett föredrag om unga hemlösa kvinnor. Han ses som väldigt sträng och om han ber om att få utväxla ett par ord kan det bli flera tusen istället. Själv så ser jag nog på honom på samma sätt som min gamla svenska lärare David som alltid var sträng men rättvis men väldigt speciell på sitt sett då han verkade hårda mot oss men alltid ville se till vårat bästa. Då han hade väldigt höga kraven på en så kändes det som om han ansåg att vi inte var så smarta varje gång man inte riktigt lyckades.
Då Lou lever i Paris så finns det många varierande synintryck. Det finns de lite mer sunkiga områdena och de förnäma. Lou bor på sätt och viss i ett mellan ting då man märker på hennes kläder att hon bor fint till men samtidigt så är det inte högsta klass vilket är lätt att räkna ut med tanke på deras familjesituation. Det hade inte varit hållbart och de hade inte kunnat hålla uppe fasaden om att hennes mamma är okej då.
Jag tror hon berättade om hur vilje starka de som bor på gatan egentligen måste vara för att klara av alla strapatser. Men även om vad de tänker och allt de gör för varandra trots att de är varandras motståndare i kampen om överlevnad. Som han med tältet som låter andra bo hos honom i bland men även om när hon träffar de andra och trots att de har så lite så ger de ändå av sin mat till henne. Och om kvinnan som alltid sover på samma ställe och bara har en sovsäck och några plastsäckar som skydd.
En annan sak jag tror att hon tog upp är att det är inte stereotyperna som bor där utan det är de som inta har råd, de vars hemmiljö knappt existerade då de blev slagna där men även de som inte blivit adopterade i från barnhem och fosterhem och sedan blivit myndiga. Det är inte knarkare och prostituerade som dominerar vilket filmer säger utan de som inte har någonstans att ta vägen. Det är något som är speciellt med de som klarar av det.
Jag tror även att hon berättade om hur de träffades första gången och om hur de brukade mötas upp för intervjuerna. Hon berättade om sina tankar kring allt detta. Hennes önskan om att få hjälpa No och hur strävade i mot genom att inte gå med på någon sorts betalning eller återgäldning mer än pengar för sin dricka trots att hon inget har förutom sin väska. Det är sådant som rör en in till själen och det är vad det hon sa gjorde. Får även de hårdast att känna.
Det finns många saker hon kunde ha sagt men att ta mod till säg och gör något man är rädd för är även det väldigt kraftig då jag tror att de modigaste ibland oss är de som vågar trotsa sina rädslor och det är precis vad hon gjorde.
Sevrina Edvardsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.