No och jag, -en berättelse om en slumpvis träff som leder till riskfulla äventyr.

De självklaraste protagonisterna som tydligt framgår i boken är Lou Bertignac och den hemlösa Nolween. Som det påtaglig märks har arton-åringen Nolween inget hem och blir därför tvungen att över natta i vännernas hem däremot varar hon inte där i mer än tre till fyra nätter. På andra sidan har vi den ambitiösa och intelligenta trettonåriga studenten Lou, som även har hoppat över två klasser och går första året i gymnasiet. Redan i det första kapitlet får man reda på att Lou är olyckligt förälskad i klasskamraten Lucas. 

Monsieur Marin är en strikt och maktfull lärare med stor auktoritet, vilket gjorde honom väldigt fruktad av hans elever förutom Lucas som vågar stå upp för sig. Dock är Marin inte en kall person, han bryr sig om sina elever och vill dem väl. Han egenskaper är att han kan se och höra allt som föres går i hans klassrum ingenting undgår honom. Jag tycker att Monsieur Marin är en omtänksam lärare som verkligen bryr sig om sina elever. Han kanske höjer rösten åt dem men vill bara dem väl.

Lou bor med sin pappa och sin sjuka mamma. Hennes mamma lider av en väldig djup depression som gör att hon inte kan se sig själv spela rollen som mamma. trettonåringens mamma är känslomässigt distanserad från familjen på grund av Lous döda lillasyster, som avled bara några dagar gammal. Jag tycker att den här händelsen är hjärtkrossade och ingen mamma borde få vara med om sådan hemsk upplevelse. Medans hennes pappa smyg gråter i oro och rädsla inför framtiden. Familjen är bosatt i Paris och många av scenerna tar plats i skolan, tågstationen och i hemmet.

Genom att läsa sidorna 60-61 kan man utgå från att Lou mest troligt talar om den fula delen av Paris vilket är en bortglömd värld där olagliga affärer sker bakom skynket och överlevnaden betyder allt. I hennes föredrag tar hon antagligen upp om hur kvinnorna säljer sin kropp i utbyte mot de dyra påsarna. Hon talar troligtvis även om männen som vars liv saknar struktur och mening. Lou funderingar kring den oattraktiva delen av Paris sammanfattar hon som att varje person är en symptom av sjukdomen världen bär på. Jag kom fram till det här genom att analysera texten och tolka beskrivningen av den osynliga staden på sidan sextio.

Anisa warsame