No och jag s 0-61

Sida 0-61

Lou Bertignac från Paris är huvudpersonen. Hon är ovanligt smart och har därför hoppat över några klasser. Det är därför hon är minst i sin nuvarande klass.

En av hennes lärare heter Monsieur Martin. Han är väldigt sträng. Inget han inte uppskattar tillåts på lektionerna. Inga opassande kläder, inget tuggummi tuggande m.m. Listan går på långt. Jag tror ändå att han bryr sig om eleverna och vill det bästa för dem men jag kan inte komma förbi det här med klädreglerna. Jag har väldigt svårt att respektera människor som inte låter andra människor vara dem de är, eller ha på sig det de vill ha på sig. Jag tycker det synsättet är oerhört trångsynt. Sånt bli jag bara arg på. Så jag tror inte att jag skulle stå ut med honom i verkligheten. Å andra sidan är han dock en väldigt bra karaktär som kan föra berättelsen framåt.

Hon bor mitt i stan i Paris. De har till och med ett café och en tågstation. Det är mer än Reftele har. Så hon är en stadsmänniska. Det är alltid mycket människor i rörelse runt omkring henne på stan. En av hennes favorit sysselsättningar är att titta på de här människorna och fantisera om dem.

Lou bor i en väldigt förstörd familj. Så tyvärr är chansen att hon kommer växa upp förstörd väldigt stor. Hennes mamma har varit fast i en djup depression sedan hennes yngsta dotter dog. Hennes pappa är konstant ledsen och nedstämd, vilket såklart kommer smitta av sig på Lou. Ingen där hemme bryr sig verkligen om henne. Eller de kanske bryr sig, men de har ingen ork och energi att visa det. Vilket ger samma resultat som att inte bry sig. Lou känner sig ensam och oälskad, och det kommer hänga kvar hos henne ända upp i vuxen ålder. Hon har nu p.g.a detta mycket högre risk att hamna i ett ohälsosamt förhållande.

Jag tror att det Lou tog upp i sitt föredrag var No. Inte hela Nos liv, men smådelar av det. Hon började nog med de få lyckliga delarna i det, så att folk skulle känna igen sig, och sen vände hon på det och visade baksidan. Hon berättade om när och hur hon blev hemlös, varför hon blev hemlös, att det egentligen inte fanns någon anledning, att det kan hända vem som helst och att de här människorna finns överallt omkring oss, vi måste bara lära oss att se dem.

Emelie Sjögren