Idealiskt hav på västkusten
Varje år besöker vuxna
och ungdomar Klubbans Biologiska Station för att forska och studera
marinbiologi i det fina Fiskebäckskil på västkusten. Här får du inte bara läsa
om havets alla djur, du får vara med och fiska själv i olika havsmiljöer.
Förutom kunskap får du vänskap, en lyxig middag och en fin utsikt.
Vi kliver ut ur bussen och bemöts av en lätt vind och en
augustisol. De fullpackade väskorna som hänger på våra axlar slänger vi av oss
med en pust och sträcker på våra trötta ryggar. Med ett leende på läpparna
tittar vi oss omkring. Bakom dem vita tvåvåningshusen och de långa, grå garagen
skymtar Gullmarnfjorden. Ett lugn skapas i våra hjärtan, som bultar hårdare av
spänningen, och det vi ser är ljuvligt. Många röda, vita och gula hus står tätt
vid kusten. Nedanför, intill kusten flyter både nya och slitna motorbåtar.
Här ska vi spendera fem dagar åt att granska och analysera
växt-och djurlivet i västkustens hav. Klädda i gröna stövelbyxor upp till
bröstet och en orange flytväst, knäppt på tre ställen, över det. Med stora nät
ska vi två och två gå ifrån den fina stranden så långt som stövelbyxorna klarar
av. I nätet ska vi få så många olika arter av djur och växter som möjligt. Ju
fler arter desto fler stjärnor. Vi ska utföra samma sak fem gånger, på fem
olika platser.
En gammal dam vinkar med båda armarna i luften. Randiga
byxor, med alla regnbågens färger, kombinerade med en rosa topp. Samma vind
blåser igenom hennes ljusa, gråa hår. Röda rektangelformade glasögon vilar på
hennes lilla näsa. Hon springer så gott hon kan för att välkomna oss till
Fiskebäckskil. Hon kom fram flåsandes och Carsten blev så glad av att se henne.
Hans ansiktsuttryck avslöjar att han inte träffat Carina på ett tag och han har
saknat henne. Med välkomnandet blev vi beordrade att gå till vårt dåvarande
hem, som faktiskt är ett vandrarhem.
Vi kom in i huset och under våra fötter knakade trägolvet.
Hallen ledde oss till rummen med två tvåvåningsängar och ett fönster med en
fantastisk utsikt över västkustens hav. Rummen erbjöd en garderob, ett handfat,
ett skrivbord och en stol. Maten som vi köpte en bit innan ankomsten ställde vi
in i kylen och lagade vår allra första lunch innan vi skulle bege oss till
Klubban. Kokt pasta, stekt kyckling och kebabsås.
-Hej och välkomna till Klubbans Biologiska Station. Mitt namn
är Carina Östman och jag kommer undervisa under denna tid som ni kommer vara
här. Om någon dag kommer ni ha er första föreläsning om de djur ni samlat på er
under dagarna.
Vi satt i den så kallade föreläsningssalen. En stor tavla
längst fram, bänkar i fem rader riktade mot Östman. Vi, elever, satt gruppvis
längst fram och våra lärare, Johansson och Roat, satt en rad bak. Bakom dem
fanns mikroskop uppradade. Dessa skulle vi använda vid ett annat tillfälle. Mot
väggarna var hyllor och skåp fyllda med olika böcker.
Vår första uppgift var att hitta ett par passande
stövelbyxor, som låg i källaren. Första dagen skulle vi vara på hamnen och
stranden precis utanför Klubban. Med hjälp av små och stora håvar gick vi fram
och försökte plocka med oss så många olika arter vi kunde. Olika arter skulle
vara i olika baljor. Vi hade även stora nät som man skulle hålla i och gå i
vattnet med. För detta skulle vi vara två och två. Vi höll nätet på varsin sida
och gick genom vattnet. Det gällde att inte halka på någon sten, annars skulle
man hamna under vattenytan och bli dyngsur. Den blå himlen och varma luften
fick oss alla på ett bra humör. När vi gått en bit med nätet gick vi tillbaka
in mot stranden, där vår tredje lagkamrat väntade med ett såll. Vi hällde ut
alla växter och djur i sållet och började fördela.
Östman och Roat hade en kort genomgång vid den gruppen som
samlat på sig flest arter. Vi satt alla med telefonblock och permanent penna
och skrev ner vilken art som var vilken, vilken klass och stam arten tillhörde,
och vilken sida i våra böcker vi kunde slå upp för mer fakta.
-Klubban tillhör Uppsala universitets biologiska station.
Stationen uppkom 1915 för forskning och undervisning i marinbiologi, säger
docenten i zoologi, vid Uppsala Universitet. Under dessa 100 år har många
ändringar skett innanför och utanför huset. Hamnen har inte alltid funnits,
utan den har byggts upp. Huset har byggts upp från alla sidor.
Trötta efter resan, kom vi tillbaka till källaren. Vi fick
alla varsin hörna där vi skulle ha tre akvarium. Varje akvarium skulle representera
de tre olika samlingarna från varje ställe. Det var samlingen från hamnen och
stranden som vi skulle lägga in i vårt första akvarium. Vi skrev ner vad våra
arter hette och fick vår allra första stjärna.
I källaren finns ett stort badkar fyllt med saltvatten och krabbor,
olika fiskar och sjöstjärnor. Ytterdörren står på glänt och vi hör fåglarna
kvittra, havets vågor slå mot stenarna och grupperna omkring som diskuterar för
fullt. Östman går från grupp till grupp och delar ut stjärnor. Strumporna har
blivit blöta p.g.a. hålen i stövelbyxorna. Första dagen är avklarad och vi
beger oss hemåt i solnedgången. Mobilerna och kamerorna är uppe, dessa stunder
vill vi minnas.
Alarmet ringer klockan sju och idag ska vi åka båt till
Blåholmen och göra precis samma sak som dagen innan. Stövelbyxorna och
flytvästarna är på när vi går med nätet i vattnet och tillbaka till sållet.
Denna gång blev det mer arter och vattnet var så mycket klarare. Efter
genomgången tog vi fram vår lunch och hade trevliga samtal med varandra. När vi
fått mer energi tar vi en spade och beger oss mot andra sidan av ön.
-Sätt en kycklingbit på en gren och fäst grenen i grunt
vatten i botten. När vågorna kommer mot stranden kommer maskar känna smaken och
ta sig fram till kycklingen, förklarar Östman.
Vi andra tog vår spade och letade efter snören av lera som
låg på hela bottnen. Med två spadar skulle vi gräva ner dem så långt vi kunde
och sedan gräva försiktigt upp sanden i sållet. Därifrån skulle vi återigen
fördela maskarna.
Nästa dag har Östman köpt krabbor som vi ska äta till middag.
Roat och Östman förklarar om hur vi ska göra krabborna rena och hur de ska bli
tillagda. En av oss höll hårt i krabbans klor, för att inte bli klämd. Den
andra tog en diskborste och en balja vatten och så borstade vi krabban så gott
vi kunde. Vi lärde oss hur man kunde se om en krabba var en hona eller en hane.
Krabborna skulle koka i mycket vatten och mycket salt. Hela huset luktade
krabbor, vilket de flesta inte alls glädjes av. Sedan skulle vi dela den på
mitten och slå sönder det hårda skalet. Så fick vi fram det goda köttet. Tillsammans med Östmans goda sås fick vi en
väldigt lyxig middag och ett mycket trevligt sällskap.
Sista dagen redovisade vi om de djur vi hade och detta skulle
användas som betygsunderlag inom ämnet biologi. Innan vi började resan hemåt,
berättade Östman lite mer om Klubban.
-Havet är idealiskt för marina studier p.g.a. djupet på 125 m.
Många elever, lärare och forskare har varit här. Innan brukade studenter komma
hit och forska med sina studentmössor på hela tiden. Klubban har inte bara gett
kunskap, det har hänt ett fåtal gånger att unga vuxna finner kärlek på sitt
studiebesök i Fiskebäckskil.
Vi packar ihop våra saker och tar adjö med Carina. Den här
resan har inte bara gett oss kunskap, utan även vänskap och minnen som är kvar
med oss väldigt länge.
…………………………………………………………….
Resan till Fiskebäckskil
Vi som går i ettan i
Naturvetenskap på Gislaveds Gymnasium fick i början på terminen åka till
Fiskebäckskil i Bohuslän för att studera marinbiologi på Klubbans
Forskningsstation. Där tillbringade jag och mina elva klasskompisar fem dagar
fulla med båtresor, alger och vackra solnedgångar.
Till Fiskebäckskil åkte vi för att
fÃ¥ studera marinbiologi ”pÃ¥ riktigt” istället för att läsa ett kapitel i
biologiboken. Biologi studerar vi dock inte nu i ettan utan i tvåan vilket gör
att vi får betyget för vårt arbete först
då. Den här resan gör ettorna på Naturvetenskap varje år, även om de flesta
brukar åka senare på hösten än vad vi gjorde vilket gav oss bättre väder än vad
de normalt sätt brukar ha. Det mesta på resan var väldigt roligt och jag åker
gärna tillbaka och gör samma saker nästa år igen, även om vissa saker hade
kunnat vara bättre eller annorlunda. Marinbiologi tycker jag är väldigt
intressant så jag hade höga förväntningar på resan innan vi åkte, förväntningar
som Fiskebäckskil verkligen levde upp till. Med oss på resan hade vi vår
kemilärare Carsten Roat, vår mattelärare Emelie Johansson och Jessika. På
forskingstationen arbetar Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala
Universitet, som var vår instruktör och lärare när vi arbetade.
Under vistelsen bodde vi i ett stort
vitt hus en bit ifrån forskningsstationen, jag och mina rumskompisar hade ett
av de bästa rummen med utsikt över vattnet och Lysekil en bit bort. Där kunde
vi se den oerhört vackra solnedgången varje kväll. Under dagarna åkte vi ut med
båtarna till olika små öar och samlade olika sorters alger och djur som vi
sedan tog med oss tillbaka för att sätta i våra akvarier. Första båtresan skulle
två båtar köras med motor och två ros för att en bit utanför hamnen kopplas på
och dras av motorbåtarna. Jag och Emelie Sjögren åkte iväg i den ena roddbåten
eftersom att jag var en av de få som kunde ro, och väntade på att Carsten
skulle plocka upp oss med sin motorbåt. Men han och resten av gruppen kom inte.
Efter att ha väntat i ungefär tjugo minuter kom de äntligen och senare visade
det sig att Carinas båt trasslat in propellern i ankarlinorna i vattnet och de
hade fått stanna kvar och knyta loss alltihop. Den båtturen gör sig fortfarande
påmind genom ännu inte läkta blåsor på mina händer efter att ha rott i nästan
en halvtimme på öppet vatten i blåst. Att jag sedan fick ro nästan varje dag
gjorde inte att mina händer mådde bättre. Vi hann också med att bada under
tiden i Fiskebäckskil. Själv så badade jag en gång med kläder på (frivilligt,
jag trillade inte i, kanske bör tilläggas) och senare samma dag en gång till
fast med badkläder den gången.
Som jag redan nämnt i texten hade
varje grupp på tre personer tre akvarier som skulle inredas med olika sorters
växter och djur i tre olika miljöer. Ett akvarium var sandbottensmiljö, ett var
klippbotten och ett var djuphavsbotten vilket var ungefär trettio till fyrtio
meters djup. Den sista dagen hade var alla elever en redovisning på sin grupps
akvarier och senare fick alla, även lärarna, rösta på vilken grupp som hade
vackrast och mest naturtrogna akvarier. Jag kan utan att skryta tala om att min
grupp som bestod av mig, Matilda Göransson och Silvia Zecevik vann med sju av
sexton röster och tre av de fyra lärarnas röster.
Sista dagen städade vi också rent
både i huset där vi bodde och där vi arbetat med våra akvarier innan vi åkte
hem. Vi åkte därifrån med buss vid elvatiden och redan klockan två skulle en ny
grupp elever komma för att undervisas av Carina. Hon var en helt otrolig
människa, 76 år gammal och piggare än de flesta jag känner, förhoppningsvis är
jag vid lika gott humör som hon vid den åldern.
Resan till Fiskebäckskil var
otroligt rolig och jag lärde mig extremt mycket nya saker om haven, fiskar,
alger och vattendjur. Jag åker mer än gärna tillbaka dit igen och vem vet, det
kanske är där jag hamnar och pluggar marinbiologi efter studenten.
……………………………………………………………………….
Fem dagar i Fiskebäckskil
Jag och min klass tillbringade fem dagar i Fiskebäckskil.
Fiskebäckskil är en tätort i Lysekils kommun. Där ligger Klubbans biologiska
station som tillhör Uppsalas Universitet. Vi studerade klipp – och
sandstrandens växter och djur, djurlivet på djupa hårda bottnar och
havsorganismer på labb. Sedan hade vi också föreläsningar i anatomi och
fysiologi.
Nu kliver vi av bussen och blir välkomnade av Carina Östman,
docent i zoologi vid Uppsala Universitet. Det är fint väder, solen skiner och
det verkar som att vi kommer trivas. Huset är vandrarhemstyp och ligger vid
havet. Det är massa hus runt omkring och utsikten mot havet är så otroligt fin.
Sedan är det dags att gå till Klubbans forskningsstationen där vi ska jobba.
Idag ska vi gå ut med nät och samla djur och växter i vattnet, därför sätter vi
på oss vadarstövlar. De är ganska stora och man ser nog lite löjlig ut men
ingen vill bli blöt. Det är ganska spännande för det är första gången och man
vet inte vad man kommer få upp för djur och alger. Vi tar upp det vi hittat i
en stor såll och sållar. Det är mest brunalger men också några småfiskar. Vi
har också akvarier på forskningsstationen som vi ska fylla med de djur och
växter som vi hittat.
Idag är det lika fint väder som igår vilket gör allt mycket
roligare för vi tillbringar mesta dels av tiden ute. Vi ska åka ut med båtarna
till en ö som inte ligger så långt bort. Vi tar med oss baljor, sållar, kikare
och spadar som vi ska använda när vi kommer fram. Så nu går vi ner till båtarna
och lastar på dem och åker iväg. Det är alldeles stilla i havet och man känner
solens varma strålar och vinden som drar. Det är riktigt härlig och man passar
på att njuta av utsikten. På andra sidan ser man Lysekil, det är många hus,
byggnader och en kyrka. Vi möter några som paddlar kanot och några andra
småbåtar.
När vi kommer fram lassar vi av allt och hittar en bra plats
att jobba på. Även idag ska vi gå ut med näten. Nytt ställe idag så vi kommer
kanske hitta lite andra arter. Det är lika spännande idag med. Vi ska också
gräva mask och plocka musslor. På eftermiddagen ska vi ha föreläsning och
studera djuren vi hittar i mikroskop.
Det har blivit kväll och vi har klättrat upp på några klippor
och tittar på solnedgången. Man ser solens reflektioner på det stilla vattnet.
Himmeln är upplyst av ett gult, orange ljus från solen. Det är väldigt fint att
titta på och man känner att det
småningom börjar bli kyligt.
Nu har vi åkt ut med den stora båten Belone och är på ungefär
40 meter djup. Vi ska fånga upp djur som ligger på djuphavsbottnen. Vi får upp
ganska mycket, som snäckor, ormstjärnor och maskar. Nu ska vi plocka med oss
lite för att sedan studera dem i mikroskop. Det är väldigt intressant för man
får se arter som man inte sett och inte visste om.
På eftermiddagen rensade vi krabbor, vilket var lite läskigt
för jag var rädd för klorna. Sedan kokade vi dem och nu ska vi sätta oss ner
och äta.
Vi har fixat till våra akvarier och gjort de snygga, nu ska
vi ha redovisning, sedan är det dags att packa ihop och åka hem. Dessa fem
dagar har varit riktigt roliga och jag har lärt mig nya arter och väldigt
mycket om dem. Det har varit intressant och väldigt lärorikt. Vi har också haft
tur med vädret och det är riktigt fint här i Fiskebäckskil.
………………………………………………………………………….
VÃ¥ra
dagar i Fiskebäckskil
Under de kommande fem
dagarna skulle jag och min klass tillbringa vår tid i Fiskebäckskil. Det är ett
litet samhälle i utkanten av Bohuslän. Här skulle vi lära oss en massa om olika
djur och växter som lever i havet. Vi var alltså där för att studera
marinbiologi.
Fiskebäckskil är oerhört vackert. Det ligger precis utanför
Lysekil. På kvällarna, när allting är mörkt är det som finast. Då är det enda
som lyser Lysekil, som man ser över den stora kilen. Den utsikten kan man stå
och bli trollbunden av i timmar. Men det hade vi inte tid för. Vi var i full
gång hela dagarna och hade knappt någon ledig stund. Det var mycket som skulle
hinnas med.
Under fem dagar studerade vi marinbiologi. Vi var nybörjare
allesammans. Jag säger inte att vi alla är experter nu men vi är betydligt mer
kunniga nu än vi var innan. Till vår hjälp hade vi Carina Östman, docent i
zoologi vid Uppsala universitet. Hon var vår föreläsare och exkursionsledare.
Det var hon som tog ut oss på resorna runtomkring Fiskebäckskil. Där samlade vi
fiskar, räkor, alger och allt du kan tänka dig som man kan hitta vid den
svenska västkusten. Vi samlade dem såklart bara inte. Utan vi tog reda på vilka
arter alla tillhörde, med stor hjälp av Carina Östman. Sen skulle allting med
tillbaka till stationen, som var stället där vi jobbade mesta delen av tiden.
Där lade vi ner djuren och växterna i stora akvarium, i de grupperna vi var
indelade i.
Detta gjorde vi varje dag, men på olika ställen. Några dagar
åkte vi båt. Första dagen vi skulle göra det rodde jag och Nadja Sand (en annan
elev) en eka. För att vi skulle hinna rodde vi iväg en stund före de som skulle
åka motorbåt. När vi kommit ungefär halvvägs visade de sig att motorbåten var
sönder, så vi fick sitta där ute på havet i en halvtimme själva och vänta. Men
för att se det positivt är sådana här tillfällen bra för att lära känna
varandra, vilket var vad hela resan egentligen handlade om.
Vi hittade många saker där i havet, men det bästa fyndet var
ändå våra sjöpungar. De kanske inte är så jätteovanliga, men de kan vara
riktigt fina, och många. De är djur som rotar sig på t.ex. bergväggar i havet
och de äter genom att putta mat mot sin mun med sina tentakler, lärde Carina
Östman oss.
Det var en väldigt fysiskt ansträngande resa. Så sömn var
väldigt välkommet. Trots sömnigheten var kvällarna det bästa med Fiskebäckskil.
Det är då staden visar sin fulla skönhet. När man sitter med vännerna på toppen
av klipporna. Vi satt där och tittade ut över staden och lyssnade på alla
saxofon-fester stadsborna hade. Även om
man var utmattad efter arbetet hittade man alltid energi i den saltiga luften
att köra en omgÃ¥ng till av ”sanning och konka”.
Vi var dock tvungna att ta igen sömnen i några av de få raster vi hade.
När vi hade samlat växter och djur från havet i fyra dagar
var det dags för tävling. Vi skulle alla rösta på den grupps akvarier vi tyckte
var mest organiserat, sanningsenligt och snyggast. Det var den här tävlingen
som hade drivit på oss hela veckan. Som motiverade oss att samla mer, hitta mer
och skaffa mer information. Dock vann inte min grupp, men det gjorde inget. Vi
hade roligt och gjorde så mycket ändå.
…………………………………………………………………………………………………….
Resan till havet.
Vi i klass NA15 på Gislaveds gymnasium har varit iväg
i Fiskebäckskil på klubbans marinbiologiska station för att studera
marinbiologi. Det är en resa som alla naturvetenskap klasser på Gislaveds
gymnasium får åka på i början av första året.
Allting började torsdagen den 27/8, då startades planeringen
av resan. Vi hade kemi med Carsten, vår kemilärare. Men istället för att ha
kemi så satt vi och planerade resan. Vi fick vara i grupper om tre och planera
vilken mat vi ville äta. Det gick nämligen inte att handla vid stället där vi
skulle bo, så vi var tvungna att handla maten i en affär på vägen till
Fiskebäckskil. Vi skulle planera fyra luncher, fyra middagar, fyra frukostar
och fika för alla dagarna.
Klockan 10:15 på Lördagsmorgonen stod vi yrvakna på
busshållplatsen utanför gymnasiet.
Där kom bussen som vi skulle åka med (en ganska liten en
också). Vi la in packningen i bagageutrymmet, hoppade in och gav oss iväg. Det
var alla tolv elever i klassen, Carsten, vår mattelärare Emelie och Jessica som
är lärare på Ängslyckans skola i Ås. Ungefär en halvtimma innan vi var framme
stannade vi till i en mataffär som heter Rotan och handlade all mat.
När vi kom fram var Carina Östman där för att möta oss. Hon
är docent i zoologi vid Uppsala Universitet och är ofta vid klubban och håller
kurser i just marinbiologi. Hon var den som ansvarade för kursen. Vi fick följa
med henne ner till annexet som vi skulle bo i efter att ha tagit all mat och
packning och efter att vi packat upp så var det till och börja arbeta. Vi hade
först genomgång där vi fick reda på vart vi skulle vara, vad vi skulle göra och
vilken utrustning vi skulle ha. Den första aktiviteten vi gjorde var att samla
in olika alger och typer av tång och sortera det. När vi hade gjort det gick vi
bort till en strand och gick omkring med nät och försökte fånga djur. Om man
fick ett sällsynt eller ett svårfångat djur fick man en stjärna. Min grupp fick
fem stycken redan då. De sorterades också upp innan vi gick tillbaka för att
äta och sova. Vi bodde i ett stort vitt hus med åtta sovrum, kök, tvättrum,
duschar och vardagsrum. Jag bodde ensam i ett tvåmannarum.
Andra dagen var vi på klubban klockan halv nio. Då skulle vi
åka båt ut till blåbärsholmen för att samla djur där också. Fyra personen rodde
ut med två ekor för att sedan bli bogserade av resten som satt i två
motorbåtar. Tyvärr råkade en tamp fastna i propellern på en av båtarna så vi
fick vänta ute på vattnet i en halvtimma på att de skulle lösa allt. Till slut
kom vi iväg och vi fångade flera djur.
Just den dagen letade vi efter sandmaskar. Dessa fångade man
genom att hitta små högar med maskbajs och sedan gräva på den platsen för att
få upp dem. Efteråt åkte vi tillbaka och sorterade ner djuren i akvarierna.
Efter att ha gått till huset och ätit så hade vi teori med Carina inne i
stationen.
På måndagen eller den tredje dagen åkte vi med en stor båt ut
till mansholmen som vi var på hela förmiddagen där vi först samlade in alger
och tång. Vi gick också omkring på holmen och tittade på de olika djuren där
t.ex. blåmusslor, maskar och till och med en säl. När vi åkte tillbaka stannade
vi mitt ute på vattnet och fångade djur nere på havsbottnen med hjälp av båtens
nät. Vi skopade upp en massa lera och gick igenom den. Vi sorterade djuren som
vi fick i baljor. När vi kom tillbaka gjorde vi som de tidigare dagarna att vi
la djuren i akvarierna och hade teori efter maten. Men några av oss badade lite
ocksÃ¥ i det ”sköna” vattnet.
Den näst sista dagen rodde vi med eka till en marina lite
längre bort och skrapade djur och växter från bryggkanten. De sorterades och
sedan rodde vi tillbaka. Men den här eftermiddagen hände något speciellt.
Carina och Carsten hade ordnat krabbor åt oss som vi fick tvätta av eftersom vi
skulle äta de senare på kvällen. Det var första gången jag hade ätit det, men
jag tyckte inte om det sÃ¥ mycket… Jag skulle inte kunna tänka mig att betala
det fulla priset bara för att få äta det igen (en krabba kostar ca 100 kr!). Vi
förberedde också redovisningar för varandra som vi skulle ha nästa dag.
Sista dagen började med att vi fick några minuter på oss att
förbereda lite till innan vi redovisade. Efter att vi hade redovisat var det
till att städa. Vi tömde ut nästan alla växter i havet och vi tvättade
baljorna. Djuren fick vara kvar i akvarierna. Därefter var det huset som skulle
städas. När allt var iordninggjort satte vi oss och väntade på att våra (slöa)
lärare skulle bli klara med sitt hus. När de äntligen kom gick vi upp till
parkeringen där vi sömniga hoppade på bussen och åkte tillbaka.
Sammanfattningsvis har det varit en bra resa. Vi fick lära
oss mycket om det marina livet och om själva vattnet vid stationen. Det var
lite tråkigt ibland eftersom vi gjorde samma saker flera gånger och vi alla sov
nog lite för lite. Men det är sådant som händer när man är iväg med klassen på
resa. Men jag tycker det är väldigt roligt att man får åka på den här resan,
inte bara för att man får lära sig om marinbiologi utan för att klassen får
samarbeta och man kommer närmare varandra.
………………………………………………………..
Fiskebäckskil
Vi har varit i Fiskebäckskil i fem
dagar, Fiskebäckskil ligger vid kusten i Bohuslän. Lärarna som följde med oss
på vår resa var Emelie Johansson, Carsten Roat och en tjej som heter Jessica
Rosén. På vår intressanta resa har vi fått lära oss mer om växter och djur i
havet, vi har även lyssnat på föreläsningar. Vi har varit ute mycket i vattnet
och tittade på levande organismer som vi fick upp. På en del djur och växter kollade
vi i mikroskop vilket var intressant då man kunde se alla små detaljer.
Efter tre timmars lång bussresa kom
vi fram och fick träffa Carina Östman, docent i zoologi vid Uppsala
Universitet. Hon visade vart vi skulle bo, det var en helt underbart fin plats
där man kunde se havet och de vackra solnedgångarna på kvällarna. Huset var ganska stort med många rum som hade
fyra eller två sängar. Vi var fem
kompisar som ville sova i samma rum, så vi släpade in en madrass och la på
golvet som Emma Karlsson fick sova på. Vi tyckte att det blir mysigare om alla
sover i samma rum än om vi skulle delat på oss.
På vägen ner till Klubbans
marinbiologiska station gick vi förbi många fina hus som hade fin havsutsikt.
Det var en liten bit att gå, men på vägen ner kunde man kolla på den fina
utsikten och inte minst på kvällen när
det var mörkt och man kunde se hela Lysekil framför sig. Nere vid
marinstationen gick Östman igenom allt material som vi skulle använda oss av när vi skulle samla olika djur och
växter. Första kvällen letade vi växter
med håvar i havet precis nedanför marinstationen. Men innan vi fick göra det
tog vi på oss gröna vadarbyxor och flytvästar så att vi skulle kunna gå i
vattnet utan att bli blöta.
Så här fina blev vi i våra vadarbyxor.
Vi fick upp gröna slemmiga alger, som vi la i
olika burkar och satte namn på. Vi fick även testa att gå med stora nät i
vattnet och sen solla bort all sand så det gick att se vilka djur som hade
fastnat i nätet. Jag blev förvånad över
hur mycket djur det fanns på det grunda vattnet och den korta biten som vi
gick. Vi fick upp många olika sorter fiskar och även några krabbor. Det var kul att se vilka växter och djur som
lever i vattnet där man i vanliga fall badar på sommaren. Alla växter och djur som vi fick upp la vi i
våra akvarium, vi skulle göra egna akvarium som skulle innehålla allt som vi
fångade. I varje grupp var det tre personer, jag var med Rasmus och Sevrina. Vi
hade fyra stycken akvarium varav ett var djupbottensakvarium. När vi sedan tog
av all utrustning var mina byxor ganska blöta eftersom att mina vadarbyxor inte
var hela, men jag var inte ensam om att vara blöt det var flera byxor som det
var hål i. På kvällen när vi skulle gå tillbaka såg vi den fina solnedgången
och havet låg spegelblankt framför oss. Det var så underbart fint och man kunde
stå där och titta hur länge som helst.
Den fina solnedgången
De andra dagarna åkte vi ut med båtar
till olika öar för att få andra arter. På ett ställe fick vi gräva efter maskar
i vattnet. Efter att Östman berättat hur man gjorde och spadarna blev lediga
tog jag och Emma K varsin spade och började gräva. Det var lite svårt i början innan vi hade fått
till tekniken, vi grävde många gånger och det började bli lite långtråkigt. Men
sen helt plötsligt gjorde vi rätt, och
vi fick upp den första masken och efter det fick vi upp flera stycken.
På vår resa har vi lärt känna
varandra bättre och vi har haft kul tillsammans. Vi har även lärt oss en hel
del om havets djur och växter. Jag har gjort många saker som jag inte har gjort
innan, tex hade jag inte gått med nät eller haft på mig vadarbyxor. Det var bra
att vi också fick köpa och laga vår egen mat och lära oss planera för hur
mycket mat som går åt på fem dagar. Det var en solig och lärorik resa som vi
fick göra.
………………………………………………….
En
resa som jag sent kommer att glömma
Sjöpungar
var en stor del av min vecka i Fiskebäckskil. Jag vet inte hur det började men
vi snackar alltid om ”Jä*la fin sjöpung”. Egentligen är de extremt fula, men
det är något vi alltid säger. Förutom att snacka om sjöpungar har fiske varit
en stor del av veckan. Under veckan hade vi fyra personer med oss utöver
klassen. Den första är Carsten Roat, den andra är Carina Östman som var våran
guide under veckan och även är docent i zoologi på Uppsala universitet, den
tredje var Emelie Johansson och den sista är Jessica Rosén. Carsten Roat är i
vanliga fall våran kemilärare och Emelie Johansson våran mattelärare. Det andra
två har vi aldrig stött på tidigare. Med hjälp av dessa personer hade jag en helt
underbar vecka. Med mycket fiske i vadastövlar och flytväst.
29 augusti 2015 börjar
ett av mina största äventyr någonsin. Jag kommer till busshållplatsen vid
Gärdeskolan i Gislaved tillsammans med min kompis Emma Eriksson. Jag mötte alla
mina klasskompisar som jag fått ett bra intryck av. De flesta har med sig minst
två väskor var. Vissa var stora och andra var små. Vi står och väntade ett bra
tag innan bussen kommer. En vit buss med en blå text där det står Gislaveds
Trafik rullade sakta mot oss och stannade precis framför oss. Alla skyndar sig
mot bussen och lägger in sina väskor för att sedan ta en plats att sitta på. Under
bussturen sover jag mestadels.
PÃ¥
vägen stannar vi för att köpa mat till veckan. Jag köper maten tillsammans med
Lena och Emma eftersom att vi är i samma grupp. Summan på maten blev strax över
700: -. Mycket av inköpslistan var bacon, mjölk och Hönökaka. Därför säger vi
att vi ska leva på det under veckan, även om vi inte teoretiskt ska det.
Däremot är jag nog ganska trött på bacon efter denna veckan. När vi kommer fram möter vi Carina
Östman. Min första tanke var ska vi verkligen bo här. Eftersom att vi fick gå
en bit till huset där vi ska bo. Så platsen vi kom fram till var en parkering
med garage. Vi börja sedan att gå en bit för att komma till huset där vi skulle
bo. När vi är framme vid huset får vi sätta oss in lite i huset och välja hur
vi ska sova.
Senare på eftermiddagen får vi gå ner till
stationen och leta fisk för första gången. Vi får gå runt med ett nät och gå
runt med såll, vattenkikare och så vidare. Vi hittar några krabbor,
grässnultror, en tångsnälla och en oxsimpa. På morgonen dagen efter är första
gången vi käkar frukost tillsammans. Senare på förmiddagen åker vi ut till en ö
vid namn Blåbärsholmen med hjälp av att ro. Fast jag och min grupp alltså Lena
och Emma Eriksson får åka i Carsten Roats motorbåt. Under tiden berättar Roat
om det olika sakerna och byggnaderna som var på vägen. Eftersom att vi var
väldigt nyfikna och Carsten Roat som han är svarar han på allt vi frågar om. En
av de saker han nämnde som vi frågade om var en träskulptur som man förr i
tiden hängde upp fiskenäten på för att torka. Han pratar också mycket om den
Marinbiologiska stationen som heter Marieholm som vi kör förbi på vägen. När vi
kommer fram till ön får vi gå ner i havet och leta djur. Vi hittar många
kammaneter. På eftermiddagen när vi har ätit ska vi leta maskar. På ön hittar
vi flera maskar. Tillexempel Sandmask och nexus. Jag och Olivia hittar även den
första masken som hittades under dagen. Masken är en Sandmask. Den får vi även
en stjärna för. Stjärnor ska vi samla in under hela veckan. Vi får stjärnor när
vi gjort något bra eller hittat något sällsynt. Alla maskar vi fångar är
extremt fula tycker jag. Senare på eftermiddagen åker vi tillbaka till
Fiskebäckskil. Och vi får lite rast när vi är tillbaka. Sen går vi tillbaka och
fixade med våra egna akvarium som vi ska fixa under veckan.
På kvällen hittar vi ett berg med sjukt fin
utsikt där vi sätter oss för att ta lite foton och för att njuta. Sen går vi
hem och leker lite systemlekar som kvällen innan. När vi har slut på
systemlekar kör vi lite andra lekar som psykologen. Det blir en sen kväll. Så
på måndagsmorgon är vi alla trötta. Vi får stressa lite för att komma i tid.
Men vi lyckas. Även idag ska vi åka ut till en ö, fast idag åker vi till en vid
namn Flatholmen. Och med en större båt som alla får plats i. När vi kommer till
ön börjar vi med att leta tång och smådjur och andra levande ting som är i
vattnet och sitter på tången. Efter att vi hittar massa tång får vi gå en liten
rundvandring på ön som Carina Östman leder. Då hittar vi en massa blåmusslor.
Och gruppen med Olivia, Sevrina och Rasmus hittar en eremitkräfta som sitter i
en snäcka. När vi kommer tillbaka till platsen där vi statade äter vi vår lunch. Och Nadja och Sevrina väljer att bada efter
lunchen. På vägen tillbaka till Fiskebäckskil får vi fiska på djupvatten med
hjälp av ett nät som vi drar på bottnen. Då får vi upp både sjöborrar, liten
och stor ormstjärna, sjöstjärnor och massa andra levade djupvattensorganismer.
Sen åker vi tillbaka till Fiskebäckskil och lagar mat och bara har det gött. På
kvällen får vi testa att både tvätta och äta krabbor. Personligen tycker jag
det var läskigt att tvätta dem och det enda på krabban som var gott var klona.
Därför är det inget jag behöver göra om men det var ändå en upplevelse.
Sista dagen innan vi åker hem får vi fixa mycket
i våra akvarium och förbereda redovisningen för imorgon. Vi får göra om hela
våra akvarium för att vi skulle ha fiskar som lever i sandbotten i en och de
som lever vid klippor i en, vilket vi inte hade. Men vi lyckas och vi blir
faktiskt mer nöjda med våra akvarium. Men på förmiddagen åker vi med
roddbåtarna ut till en liten hamn eller vad man ska kalla det. Där hittar vi
våra första sjöpungar. Vi får också lite annat som blåmusslor. För att få upp sjöpungarna
och resten får vi skrapa med en kratta med en nätpåse på som kallas raka. När
vi får upp våra havsorganismer ska vi lägga dem i olika baljor med vatten i och
sortera dem. Sen går vi runt och tittar på vad alla har fångat. När vi har
tittat vad alla har fångat åker vi tillbaka eftersom att det börja regna mer än
det har gjort innan idag. Idag är första gången på resan som det faktiskt regnar.
Nu är det sista kvällen och alla är trötta
men även ikväll sitter vi och lekte lekar till sen kväll. Morgonen därpå är det
dags att städa. Jag skurar duscharna och skurar golvet i baracken som det
kallades. Sen är det dags för våra redovisningar. Först är det Emelies tur och
sedan min. Och det går väl helt okej. Det är klart det kan gå bättre men jag är
ändå nöjd. Våra akvarium består av havsanemoner, fiskar, krabbor, räkor, tång
med mycket mer. Efter alla redovisningar får vi välja det akvarium som vi tycker
är finast. Vi kommer tvåa och gruppen som vinner består av Nadja, Silvia och
Mathilda. Det förtjänar att vinna. Deras tre akvarium är jättefina. Nu är jag
slut och det är dags att åka hem. I bussen sover nästan alla på hela vägen hem.
När vi är tillbaka i Gislaved skilds vi efter fem dagar åt olika håll.
Kanske skulle en annan person berätta denna
historia på ett helt annat sätt om du skulle be dem berätta om exakt samma
resa. Men detta är min berättelse och hur jag har upplevt den här resan. Det
var en av det största upplevelserna i mitt liv, en resa som jag sent kommer
glömma. Det som jag och mina vänner kommer komma ihåg från den här är våra
motorbåtsfärder och våra vackra sjöpungar. Vi skämtade hela veckan om att vi var för långsamma på att ro eftersom
att vi hela veckan fick åka i Carstens motorbåt. Och den enda gången som vi
faktiskt fick ro plockade Carsten Roat upp oss så vi fick åka på släp efter
Roats motorbåt iallafall. Så våran vecka i Fiskebäckskil har varit väldigt
speciell men den har varit den bästa veckan på länge på vårat eget sätt.
…………………………………….
Bland vågorna i Fiskebäckskil
Vi ska spendera fem dagar på
västkusten i den gamla fiskestaden Fiskebäckskil. Här ska vi titta djupt ner i
Gullmarsfjorden och njuta av den underbara skärgårdsmiljön. Gullmarsfjorden är
ett av Sveriges artrikaste vatten och en kurs på Klubban ska ge oss kunskap om havets liv.
Vi kliver av
bussen och blir varmt välkomnade av Carina Östman som är docent i zoologi vid
Uppsala universitet. Den värmande solen och den salta brisen gör att det känns
som sommar. Fiskebäckskil är en mysig stad med många vackra hus längs hamnen.
Ett vitt hus kallas för Annexet, där ska vi elever få bo. Annexet har 24 bäddar
och en fantastisk utsikt över Fiskebäckskils vackra hav och hamn. Ungefär 500
meter bort från Annexet ligger Uppsala universitets biologiska station Klubban.
Klubban grundades år 1915 och användes till forskning av marinbiologi. Idag får
elever och lärare låna Klubban och delta i olika kurser. Det finns en föreläsningssal
med mikroskop, laboratorium för marina studier
och utanför huset finns det en hamn med några båtar som tillhör den biologiska
stationen. Vi går ner till källaren som är fylld med akvarium i olika storlekar
och former.
-Varje grupp ska
få tre stycken akvarium med olika salthalt i vattnet. I slutet av kursen ska ni
ha en utställning för att redovisa era marina organismer, säger Carina Östman.
NÃ…GRA TIMMAR
SENARE samlas vi i föreläsningssalen. Carina Östman berättar att vi ska samla
organismer till våra akvarium under de kommande dagarna. Vi sätter genast igång
med att ta på oss stora stövlar och orangea flytvästar. Vi går längs havskanten
med nät, håvar och vattenkikare. När man hittar ett djur kommer Östman
springandes för att fastställa arten och berätta lite fakta. Det märks att hon
älskar sitt jobb och trots att hon är över 70 år gammal så är hon piggare än
alla oss andra. Det har varit en intensiv dag och på kvällen är alla utmattade.
Det har bara gått en dag men vi har redan lärt oss saker om fiskar och alger
som vi inte visste förut.
PÃ… 50 METERS
DJUP kastar vi ut ett nät från båten
Belone. Belone är utrustad för marinprovtagningar och vi har fyllt däcket med
material och stövlar. Efter en stund
drar vi upp nätet, häller ut innehållet och sköljer
bort leran. Vi ser bland annat ormstjärnor, kammusslor och sjöborrar.
-De här
organismerna har levt på havets botten, berättar Carina Östman.
-Det lever inte
särskilt många arter på det här djupet eftersom det är så salt. Växtbristen
beror på att solens strålar inte når så långt ner. Växter får sin energi från
fotosyntes och för att bilda fotosyntes krävs solljus, därför växer ingenting
på djuphavsbottnar.
Hon försöker att
engagera alla och hon lyckas. Med alla den erfarenhet och kunskap hon har är
det svårt att inte bli nyfiken. Carina Östman
fortsätter att lära ut:
-För varje år
som går blir fler och fler arter utrotade i havet. När jag var ung fanns det
mycket mer arter än det gör idag. Det beror på att.....
EFTER EN SOLIG
DAG på båten Belone står vi vid den gamla hamnen utanför klubban. Framför oss
har vi stora gråa lådor fyllda med livs levande krabbor.
-Nu ska vi
tvätta krabborna men akta er för klorna. En stark klo kan bita av ett helt
finger, säger Carina Östman.
Trots en del motvillighet blir krabborna rena
i ett svep och lyckligtvis har alla sina fingrar kvar. När krabborna är
tillagade sitter vi samlade på Annexet. För skaldjursälskarna i klassen är det
här den bästa kvällen, det finns väldigt många krabbor. Jag smakar på en liten
bit men jag föredrar att se sprattlande krabbor i havet, inte stilla som en
sten på en tallrik. Vi klättrar upp på ett berg efter havsmaten och för sista
gången ser vi solens brinnande strålar sänkas ner i Gullmarsfjorden. Himlen
lyser i varma nyanser av rosa, rött, gult och orange. Jag tänker tillbaka på
allt som vi har fått uppleva. Det har varit fyra intensiva dagar och vi har
lärt oss mycket. När vi åkte hit hade jag ingen aning om allt som lever i
havet, man ser ingenting när man inte tittar noga.
NÄR VI PACKAR våra väskor på
onsdagsförmiddagen har vi redan redovisat våra akvarium. Alla utställningar var
välgjorda och sammanfattade en stor del av det som vi har arbetat med. Även om
alla är förkylda och frusna har det varit en lyckad resa. Jag kommer att minnas
Fiskebäckskil som ett vackert ställe och det var en upplevelse att få se vad
som gömmer sig under havsytan.
………………………………………….
Resan till Bohuslän är lite känsloblandad. Jag hostar så
hemskt, men jag vill så gärna spendera tid med den nya klassen ända långt in på
kvällarna, sova i överslafen och vinna tävlingen vi står inför. Samtidigt har
jag alltid gått så långt ifrån alger i vattnet som möjligt, och antingen fått
kväljningar eller känt sympati för djuren jag ser där i. Nu ska vi spendera
nästan fem dagar med att försöka göra raka motsatsen, men jag är väl lite
viking någonstans ändå.
Bussen svänger in på en parkering och stannar. Här? Ja, det är
många som frågar varandra det. Här finns ingenting intressant. Man kan inte se
havet och husen ligger tätt inpå varandra. Det ser så tråkigt ut. Fast Carsten
Roat -den mest insatta av lärarna- fortsätter gå bortåt över asfalten i riktning
mot skogen. Vi andra följer efter, över trädrötter och nerför stenar, genom lös
jord och slutligen genom en grind. Så står vi mellan två vita hus. Det ena är en
länga med flera dörrar som vetter mot oss. Det andra ser mer ut som ett
bostadshus. Lite småsjabbigt är det kanske, men i en fin omgivning. Huset står
vägg i vägg med en relativt hög klippa, och på andra sidan huset har man utsikt
över större delen av Fiskebäckskil, Lysekil och fjorden. Här. Här skulle vi bo.
Usikt över Fiskebäckskil, bild tagen
ifrån klippan bakom huset.
På trappen upp till bostadshuset stod Carina Östman, en
pensionerad docent i zoologi vid Uppsala Universitet. Hon berättar kort om
vägen härifrån ner till marinstationen, lämplig rumsfördelning samt de första
tiderna vi bör hålla reda på.
Rummen är antingen utrustade med två eller fyra bäddar. Jag
och mina närmaste kompisar är tillsammans fem stycken, så den som varken är
snabb på att paxa eller på att förhandla hamnar på en insläpad madrass på
golvet. Det är Emma Karlsson det. Hursomhelst; jag fick min överslaf.
Efter en god lunch i uthuset och en snabb promenad ner till
Klubbans Marinbiologiska Station sitter
vi tolv elever i skolbänkar. Vi får berättat för oss vad ett såll är för något,
var respektive grupp ska ha sina akvarium, vad vi ska göra idag, m.m. Östman
låter varje grupp på tre personer dela ut titlar till oss själva. Jag själv,
som är i grupp med Emma Karlsson och Lena Ivarsson, får bli bibliotekarie. Ett
ansvarsfullt jobb, men väl tillämpat den late.
Det finns fynd där du
inte tror det finns
Samma eftermiddag går vi ner i vattenkanten närmast Klubban.
Med nät som har en kedja släpandes i botten, går jag själv, Ivarsson och
Karlsson inte runt med så länge. Men vi lyckas trots det att få upp en hel del
ändå, var av en fisk som Roat förmodar kommer att bli rätt speciell för vår
grupp. Den heter tydligen tångsnälla, eftersom den gärna håller till bland tång
och alger. Carina Östman berättar senare även för hela gruppen att den är svår
att hitta, även om den vanligtvis residerar sig i vattenbrynet där flest
människor vistas.
Tack vare detta fynd fÃ¥r vi en ”stjärna”, som innebär att vi
gjort något extra bra, och som vi borde prata mer om när tiden för
redovisningarna är inne.
Vi promenerar klumpigt tack vare all utrustning tillbaka in i
huset dit vår egen grupp fått tilldelat ett rum. Där inne sätter vi alltsamman
på spol. Östman visar att man ska lägga i dem alger och dem djur man fått i
olika baljor, för att sedan låta en svag vattenstråle ständigt orsaka så att
vattnet rinner över kanten på baljan. På så vis får organismerna syrerikt
havsvatten, så att de kunde hålla sig till onsdagen då presentationerna skulle
äga rum.
Sevärdheter på vatten
Morgonen därefter blir jag och mina rumskompisar brutalt
väckta klockan sju av Karlssons väckarklocka. Ja, alla tycks vakna utom
Karlsson själv som lämpligt nog är den enda som förstår hur man stänger av
oljudet. Saken slutar med att en av mina kuddar faller ner mot hennes huvud, så
att vi alla en halv minut senare kan somna om. Vi vaknar dock inte förens tre
kvart senare, och får ännu en gång stressa ner till den marinbiologiska
stationen, återigen försenade.
Denna dag spenderas ute på Blåbärsholmen. Dit ut tar vi fyra
båtar, en för varje arbetsgrupp. Min grupp är en av två som slipper att ro dit
ut, och vi får istället snålskjutsam med motorbåt.
VÃ¥r ”chaufför” är Carsten Roat, som tÃ¥lmodigt svarar pÃ¥ alla
våra nyfikna frågor vi får upp i huvudet medan vi betraktar Fiskebäckskil ifrån
en ny vinkel.
Han berättar bl.a. för oss vad en stor konstruktion av trä är
som står på en liten ö nära fastlandet. Vad det kallas för fastnar inte i min
vokabulär, men jag vet att det tidigare användes av fiskare så att man däröver
kunde hänga sina stora nät på tork.
Roat drar även upp lite bakgrundsfakta om Marieholm. Han
berättar för oss att den marinbiologiska forskningsstationen tillhörande
Göteborg, i slutet av 80-talet fick ett stort ekonomiskt bidrag av
socialdemokraterna i samband med en lokal havskris. Marieholm spenderade sina
nyvunna pengar på att bygga ett större hus med mer tillgång till marina
undersökningar för att kunna lösa problemet.
– Man visste att det berodde pÃ¥ ett giftigt plankton som
kommit in med baltiskt vatten, men inte hur man kunde lösa ärendet, berättar
han för oss.
”Nej fy sÃ¥ äckligt”.
Vi åker i land längs med en starkt lutande klippa. Därifrån
får vi gå uppför klippan och sedan halvt rulla ner på den andra -ännu brantare-
sidan, men vi passar såklart på att njuta av den höga plasten på toppen med en
god utsikt åt de flesta hållen. Samtidigt diskuterar jag tillsammans med en
några av mina klasskamrater om dagens uppgift att plocka mask.
– Det är inte lätt att vara äckelmagad pÃ¥ den här resan,
inte, inflikar Karlsson och vi andra nickar. Det ömmar i hjärtat för en sådan
person.
Efter lite snubbel och kånkande ner till stranden tittar vi
oss åter omkring. Stranden är kort och smal, ovanför den finns en ovårdad
gräsmatta som skiljer klipporna och stranden åt. Det är alltså inte många meter
ifrån klippväggen ner till vattnet, som för övrigt är klart och fint då området
ligger i lä för vind och vågor så att sand och liknande inte rör upp vattnet.
Vi tar vår utrustning och beger oss ut i det grunda vattnet.
Östman har tidigare beskrivit för oss hur man kan veta om det gömmer sig maskar
i vattnet, och det är sådana spår vi nu går runt och letar efter.
Det tar lång tid, fastän vi hittar många ställen de varit på,
tycks de inte längre bo kvar på samma ställen. En del utav oss, inklusive mig,
ger upp och går åt sidan för att leta intressanta organismer till våra
akvarium. Jag går dock ensam ut djupare i vattnet, eftersom jag tycker om att
känna trycket emot benen då vatten omsluter vadarbyxorna. Mitt mål är att gå ut
i midjehöjd, men innan jag hinner så långt känner jag ett kraftigt slag mot min
högra vad och jag hinner snabbt titta ner för att se en stor, svart fisk
hastigt simma iväg. Jag skriker till och gör mitt bästa att rusa intill
stranden igen.
Emma Karlsson och Olivia Lönkvist kommer in samtidigt som
mig. De hade tillsammans hjälpts åt att samla in fem stycken stjärnor, bland
annat eftersom de fått upp den första masken. Men eftersom de båda tillhör
varsin grupp får de dela på dem så att min egen grupp får två och en halv
stjärna. Men det är ju bättre än inget.
Så att man blir mållös
Uppvaknandet dagen därefter är liknande söndagsmorgonen. Jag
är irriterad, alla är trötta efter nattens hittepå, men vi försover oss i alla
fall inte. Ändock kommer vi nästan försent.
Idag åker vi ut med en större båt till Flatholmen. Det är
otroligt vackert att se alla klippor som isen för länge sedan format till
jämna, avrunda ytor. Det enda vi gör innan vi går på upptäcktsfärd runt om på
holmen är att gå några minuter i vattenbrynet och leta alger, som vi för övrigt
knappast hittar några intressanta utav.
Det första vi stöter på är en säl som simmade fram och
tillbaka ungefär trettio meter ifrån oss. Den dyker och den kommer upp igen, om
och om igen. Han (eller hon) verkar nyfiken på oss, och vi är verkligen intresserande
av den.
Vi vandrar vidare, med små, ointressanta stopp på vägen.
Tillsammans hjälps vi åt att dra och lyfta varandra uppför och nerför branter
och stup. På ett ställe får man gå halvt luftad över djupt vatten samtidigt som
man balanserar på en smal stenremsa, för att sedan bli dragen av dem andra upp
på säkrare områden. Däruppe fortsätter promenaden vidare på toppen av en kal,
hög, rundad klippa över till andra sidan.
– Helt… makalöst… fint, fÃ¥r jag fram och de andra hÃ¥ller
andäktigt med.
Utsikten härifrån är otrolig. På ena sidan ser man Flatholmen
breda ut sig innan vattnet tar över sikten, ännu längre bort ser man
väderkvarnen och hamnen som kännetecknar Fiskebäckskil. På motsatta sidan ser
man flera småöar samt horisonten som delar på himmel och hav.
Men det är trotsallt synen nedanför mina fötter, nedanför
stupet framför mig som tar åt sig uppmärksamheten. Vattnet här ligger också i
lä, så det är så klart att man kan se flera meter nedanför vattenytan.
Klippväggarna täcks av färgglada alger och havsanemoner, jag kan faktiskt inte
nämna alltihopa eftersom helheten är för fin för att koncentrera sig på
detaljer. Det ser så tropiskt ut, jag har aldrig någonsin upplevt Sverige så
fint förr.
(Fr. h.) Lena Ivarsson,
Olivia Lönkvist, Emma Eriksson och Emma Karlsson poserar med en väl sittandes
chokladkaka på Flatholmen.
Samma kväll bjuder Östman och Roat oss på krabbor, även om vi
själva får tvätta dem innan tillagning. Jag har så svårt för det där. Samtidigt
som de är skrämmande levande och faktumet att jag är så äcklad av dem, tycker
jag synd om dem. Man kan lätt se att de irriteras av en så omild beröring i och
med att dem försöker gå till attack även om de är för frusna för att kunna
använda så mycket nödvändig styrka.
Så nej, jag äter inga (illaluktande) krabbor till kvällsmat,
det är hemskt nog att behöva sitta jämte de som äter dem, så som det är att
känna ofräscha andedräkter resten av kvällen. Detär inte lätt att vara
ofrivilligt vegetarian.
Naturvetande eskimåer
Sista dagen består endast av en snabb utflykt i regnet till
hamnen. Där använder vi rakor som är en blandning mellan en håv och en kratta,
för att fånga upp djur och alger som vuxit sig fast på sidan av betongstolparna
som håller broarna uppe. Det är väldigt svårt, och det mesta vi får upp är bara
normala saker som alla redan har massor utav. Bristen på framgång är så
omotiverande, och det dåliga vädret samt tröttheten gör saker och ting mycket
värre än vad dem redan är.
Det är inte förens på hemvägen vi ler tillsammans lite. Det
är nämligen första gången på hela resan som vår grupp får ro, och det går så
fruktansvärt dåligt. Som tur är tar Roat sin motorbåt och hänger vår egna lilla
eka på släp.
– SÃ¥ typiskt, flinar Lena Ivarsson. Alltid är det vi som fÃ¥r
åka motorbåt. Det vill man väl egentligen, om det inte hade varit för den
anledningen att vi gör det endast för att vi är så dåliga.
Tystnaden lägger sig i båten igen, det är bara motorbåten och
vattnet mot ekan som hörs. Men vi fryser, är trötta och sega i kroppen. Därför
stoppar både jag, Karlsson och Ivarsson in våra händer innanför flytvästen,
borrar ner hakan i kragen och täcker för pannan med keps och luva. Där sitter
vi som små eskimåer, som bara lyfter på huvudena när vi hör de övriga
klasskamraterna skratta åt oss. Då skrattar vi med dem, men går in i åra iden
så snabbt vi får chansen igen.
Sista
sekunden-nervositet
Långt in på kvällen gör vi iordning våra akvarium, vi letar
fram och skriver ned vad vi ska säga och försöker desperat komma ihåg vad
allting heter. Det är inte förens framåt halv elva vi kommer in i vårt
bostadshus, och då ser vi hur andra grupper fortfarande repeterar intensivt.
Man blir lite nervös. Har vi pluggat tillräckligt? Ska vi inte leta fram mer
fakta? Kommer detta ens överhuvudtaget godkännas? Har vi verkligen, verkligen
pluggat tillräckligt?
Upp till bevis imorgon.
Jag redovisar tillsammans med de andra gruppernas
bibliotekarier, och såklart är jag sist ut. De andra gör verkligen jättebra
ifrån sig, så när jag jämför mina egna förberedningar kvällen innan med deras
fantastiska presentationer nu, ser jag inte det alls det som något positivt jag
stod inför.
Trots det, går min redovisning hyfsat bra. Jag berättar om
tångsnällan och om en oxsimpa, om blåstång och om en krabba som hade en
parasit, och så vidare. Det mesta tar jag upp som vi i gruppen har fått
stjärnor för, och som vi gemensamt tycker är intressant. Jag är nöjd med min
insats.
Man vinner om man
förlorar för då vinner man inte
Medan vi sitter uppe i lektionssalen får vi rösta på den
grupp vi tyckte gjorde bäst ifrån sig. Det gäller inte bara att hålla koll på
vilka som faktamässigt gjorde det bra, utan även vilka akvarium vi tyckte var
mest estetiskt tilltalande.
Det börjar bra för grupp fyra, vi leder än så länge med två
röster. Nadja Sand som är utsedd som lappdragare säger dock ”nummer ett”, och
gruppen knappar in på oss. Hon säger samma grupp igen, och min egen grupp
jämrar sig samtidigt som ettorna ler mot varandra.
– Ett, säger Sand igen och Ivarsson, Karlsson och jag ligger
numera i underläge. Det finns en lapp kvar, det kan bli lika.
– Ett.
Vi vann inte, vi kom tvåa. Men enligt mig så är ingen vinst
detsamma som förlust.
Lyckliga går vinnarna upp till whiteboarden och tar emot
varsin polly-påse.
Östman gratulerar dem och säger att det nu är dags för allvaret;
städning. Hon meddelar glatt att grupp ett fortfarande har ett pris att ta
emot, ett pris som samtidigt är ett tröstpris för oss andra tre resterande lag.
Grupp ett ska givetvis få äran att städa toaletterna.
Sällan har jag varit så glad över att förlora.
Trötta tankar hem
Bussen rymmer fem stycken klasser lika stora som våran. Men
det är bra att vi är bara tolv stycken, eftersom man får ut så mycket mer av
varje enskild person än om man hade varit trettio stycken och bara kunnat lära
känna varandra flyktigt. Jag har kanske inte kommit alla mycket närmare, men
det finns numera en grund till att bli bättre vänner med dem.
Jag fick ju sova i min överslaf, och jag har praktiskt taget
levt på bacon, hönekaka, mjölk och mariekex. Kombinationen i sig kanske inte är
så god, men det har blivit ett utav många internskämt vi förskaffat oss under
de här fem dagarna.
Den svarta fisken i vattnet var dock en mardrömsupplevelse,
likaså krabborna och Karlssons väckarklocka. Fast jag lever än, så lite viking
är jag väl någonstans ändå.
Fast nej, kanske inte. Jag tillhör ju trotsallt NA15, som med
en gemensam åsikt ifrån många
gÃ¥r att översätta till ”Ã¥r 2015s nördar”.
Ja, det ömmar i hjärtat för en sådan som mig.
…………………………………………….
En
resa till marinbiologens värld
I
ett litet före detta fiskesamhälle vid namn Fiskebäckskil så dyker vi in i
marinbiologins värld där vi lär oss allt möjligt mellan havsbotten och gula
bältet. I ett samhälle som nu består utav turism och det marina. Det må vara
knappt fem dagar som kommer att tillbringas där men dyka det kommer vi att göra
om än inte alla.
Vi
börjar planera redan under kemilektionen med hjälp utav Carsten vad vi ska ha
med att äta och hur mycket vi ska köpa in av varje matvara på vägen men innan
vi gör det delas vi upp i fyra grupper om tre. Carsten informerar oss om att vi
ska planera fyra luncher och middagar.
Jag,
Rasmus och Olivia bildar grupp två och sätter oss för att komma överens om vad
vi ska ha att äta. Vi bestämmer oss för att ha köttbullar och makaroner,
pastasallad med antingen kyckling eller köttbullar, tacos, hamburgare,
tunnbrödsrullar, pannkakor och falukorv med makaroner men vi valde ju såklart
även vad vi vill ha till frukost.
Själva
resan börjar däremot på lördagen men jag har varit smart och handlat in några
saker jag behöver ha med mig när jag ändå var i Ullared på fredagen. Jag köpte
in bl.a. ett dykarfodral till mobilen. Jag packar ner alla kläder och badkläder
i min rosa väska och upptäcker att jag inte får plats med gummistövlarna i den
så jag tar och stoppar ner den i en Gekås kasse tillsammans med frysväskan som
jag stoppat ned all den mat jag har med mig i.
När
allt är färdig packat går jag och lägger mig då jag ska upp vid cirka kl. sju
på morgonen.
På morgonen går jag upp
och duschar och därefter äter jag några mackor och gör iordning färdmaten.
Pappa kör upp mig till Gislaveds gymnasiums parkering där vi ställer oss och
väntar på bussen. Det är sagt att den ska komma vid tio men naturligtvis är den
sen som i princip alla bussar är. Vi roar oss med att prata med Lenas pappa som
bestämt sig för att inte åka förens han sett att bussen kommit.
När
bussen kommer lastar vi in all packning och går och sätter oss i den. När vi
kommer in så ser vi massor av lampor och skinande golv. Vi börjar direkt kalla
den för partybussen. Under resan roar vi oss själva med att lyssna på musik och
titta på film. Resan tar cirka 4 timmar och en halv timma innan vi är framme i
Fiskebäckskil stannar vi vid affären Rotan och köper all den mat vi kommer
behöva när vi är där.
När vi är framme mötts vi
av Carina Östman som är docent i zoologi och arbetar för Uppsala universitet.
Hon leder vägen till annexet där vi ska sova tillsammans med Emelie som är vår
mattelärare. När vi fördelat rummen så börjar vi laga mat och när vi är helt
klara med att äta och diska beger vi oss till Klubbans marinbiologiska station.
Där börjar vi med en genomgång på vad vi ska göra när vi är här. När
genomgången är slut får vi börja med att leta alger och tång invid
båtförtöjningen som är precis utanför byggnaden.
Vi hittar direkt massor av
olika arter. Jag och Emma får syn på något under bryggan. Det är sockertång.
Jag sträcker ner armen för att plocka upp den men lutar mig så långt fram så
att det forsar in vatten i vadarbyxorna men jag får tag i den. Efter en stund
så ropar Carina upp oss ur vattnet och hon berättar vad vi har hittat för olika
sorter. När vi har sorterat allt så går vi bort till stranden med all
utrustning. Vi ska dra med nät i vattnet för att få upp fiskar och andra
levande organismer. Jag, Olivia och Rasmus lyckas med att fiska upp fler talet
olika fiskar inklusive två par strandkrabbor. Vi får en engång en redovisning
om vad vi hittat. När allt är klart går vi tillbaka till stationen. Sedan är vi
klara för dagen och får gå och duscha av oss saltvattnet. Vi sitter uppe sent i
vardagsrummet och kör spel och systemlekar.
När
vi kommer fram till stationen på dagen två samlas vi inomhus där vi får reda på
att jag och Nadja ska ro utrustningen till Blåbärsholmen medan de andra åker i
motorbåtarna. När vi kommit ut en bra bit så händer något borta vid bryggan. Vi
ror så att vi hamnar i lä och väntar på att de ska komma. Det dröjer nästan en
halvtimma innan motorbåtarna kommer och då får vi veta att Carinas båt Maja
fastnat med propellern i en utav förtöjningslinorna. Vi fortsätter trots
fördröjningen till holmen och väl där upptäcker vi att vi inte fått med oss
spadarna. Vilket leder till att vi får gå med näten istället för att gräva
efter sandmaskar. Då vi bara har tre nät så beger sig en grupp iväg och letar
efter olika sorters musslor. De hittar bl.a. japanska jätteostron och
islandsmusslor. Vi äter våra medhavda lunch och så börjar jakten på sandmaskar.
Alla kammaneter vi hittar lägger vi i hinkar då Carina ska forska på dem.
När vi är klara med allt
som kommer ske där för dagen så åker vi tillbaka till Klubban. Vi skriver upp
arterna på lappar och sätter upp dem på akvarierna. Vi går tillbaka till
annexet och äter kvällsmat.
Under
dag tre är det till sist dags att åka med båten Belone till Flatholmen och
sedan gräva på 40 meters djup. Vi lastar på båten och sedan bär det av. När vi
kommer fram börjar vi med att mäta salthalten i havet och alla hålor med vatten
vi hittar sedan börjar jakten på nya tång sorter. Jag lyckas med att dra upp
ett knippe ektång som växer där det är mycket vågor först och främst.
Vi lämnar våra fynd där vi
steg i land och förflyttar oss över klipporna. På vissa ställen är det såpass
svår framkomligt att vi bara har någon decimeter att gå på och samtidigt är det
halt på grund av alla blå alger som växer där. Vi hittar massor av saker under
våra lilla expedition och jag assisterar Carina med att få tag i alla växter
och djur hon ser. På ett ställe så måste vi hoppa ut på en liten klippa ute i
vattnet och där hittar jag en eremitkräfta medan jag plockar purpursnäckor.
Snäckor som inte funnits där på flera år då de dog när dödsalgen var där 1988.
Allt förutom blåmusslorna ovanför 15 meters djup dog. Vi tar oss tillbaka till
vår ursprungspunkt.
Väl
där tar nästan alla och äter pannkakor med jordgubbssylt till lunch. Då vi
fortfarande har tid kvar där innan Belone hämtar oss så strippar jag ner till
trosor och t-shirt och hoppar ner från klipporna ner i havet. Det är jätteskönt
och jag simmar omkring där en stund. Först när jag kommer upp och det gått en
stund märker jag att jag skurit mig på havstulpaner när jag klättrat upp. Jag
hinner precis plåstra om mig och byta om innan Belone kommer och hämtar oss.
När
vi kommit ut tillräckligt långt så sänker vi ner nätet till bottnen. När det
kommer upp sköljer vi bort smuts och sorterar allt vi fått upp i skålar med
vatten. Bland all smuts hittar jag något otroligt. Ett helt skal från en
Neptunus snäcka. En snäcka som dödar med sitt nervgift.
När
vi kommer fram till klubban får vi en överraskning. Vi ska få äta krabba. Helt
färska krabbor står nämligen i en balja där inne och väntar på att bli tvättade
och sedan kokta. Krabbor som i den mängden vanligtvis kostar runt 10 000kr
om inte mer köpta för endast 300kr totalt.
Under
pausen innan tvätten drar några av oss bort till stranden och badar och tävlar
mot varandra i simning.
Fjärde
dagen, den sista hela dagen i Fiskebäckskil. Idag ska vi förbereda oss för att
redovisa våra akvarier men innan dess får vi nyheten att vi ska ro bort till
marinan i kilen där man fortfarande kan se några av de gamla fiskebåtarna som
användes till sillfiske. Vi är alla nu lärda i konsten av att ro en båt full av
utrustning. När vi är framme i marinan klättrar vi i land med rakor och håvar
på jakt efter sjöpungar och havsanemoner. Men det är långt ifrån det ända vi
hittar. Min grupp lyckas med bedriften att hitta brännmanets larver fästa på en
blåmussla som skulle ha varit ätlig om det inte varit för förgiftning av båt
färg. Larverna såg ut som små slemmiga vita utskott. Jessica hittar helt
plötsligt något otroligt. Det är en kedja full med sjöpungar som är decimeter
långa och täcker hela kedjan så man inte ens ser den.
Hela kvällen tillbringas i
princip åt att plugga på om de djur vi hittat förutom en liten stund då jag tar
ett kvällsdopp i havet och tittar ut över Lysekil som är på andra sidan
fjorden.
PÃ¥
onsdagen som är vår sista dag gör vi de sista förberedelserna innan
redovisningen som grupp ett vinner stort trots att min grupp fått flest
stjärnor från Carina vilket betyder att vi hittat något speciellt. När redovisningarna
är slut så tömmer vi alla akvarier förutom det vinnande. Samtidigt på går
städningen av annexet. När vi är klara bär vi packningen till parkeringen där
bussen ska hämta oss.
När vi är tillbaka i
Gislaved är klockan halv fyra vilket betyder att skolan precis slutat och att
vi kommer hinna med bussarna hem.
Borta
bra men hemma bäst stämmer till viss del. Som i köket där det inte var någon
ordning och man fick leta överallt för att hitta ett dl-mått. Eller som
sängarna som hade så tunna madrasser att man kände spjälkarna under igenom. Och
även om inte alla inte badade blev alla blöta någon gång om det så berodde på
att ens vadarbyxor hade en läcka.
……………………………..
Fiskebäckskil
Fiskebäckskil,
en resa man inte lätt glömmer bort. Zoologen Carina Österman välkomnade oss in
till en fraktion av hennes liv, en värld under vår egen. Det var inte den
vanligaste klassresan men kunskapen fanns där.
Det var en ljus eftermiddag och
solens strålar spridde värme, vilket gav känslan av en sensommar i augusti.
Bussen saktade in och klassen steg av. Nedan för bussen stod en kort kvinna på
47 kilogram med kort grått hår. Jag kikade mot Carsten Roat och kunde se ett
vänligt leende krypa sig fram och sedan sprida sig av glädje när han såg
Carina. Det var som att se en ankunge återförenas med sin mamma.
– Hej allihopa, jag
vill att ni ska komma ner till stationen om 50 minuter och ni ska vara ombytta,
välkomnade Carina.
Carin var en äldre kvinna med en liten näsa och bågformad rygg. Hon hade
inte på sig så mycket än en enkel rosa tröja och svarta byxor. Österman är
väldigt livlig och utåtriktad person. Hon visade vägen till våra rum och sa; -
Det här kommer att vara ert hem i 4 dagar och ni får sova i vilket rum som
helst.
Man kunde höra andras pusta ut nära
de la väskorna i golvet. Huset lyste vitt och påminde om snö. Huset bestod av
sju stora sovrum och en gemensam matsal. Sängarna var breda och det var klotter
på väggarna. Jag kollade ut mot fönstret och kunde se de blåa havet sträcka sig
mot Skagerak och klipporna som formade runda mönster, vackert nästan lite
estetiskt.
Vi gick ner
mot stationen där Carina väntade. Stationen verkade vara ett stort gult hus med
två
VÃ¥ningar. Vi
följde med Carina in till klassrum med Roat och slog oss ner. Rummet var långt och
var flera hyllor som var fulla av böcker.
-
"Hej jag heter Carina Österman och är docent i zoologi.
Jag jobbar i
Uppsalas universitet och brukar vara
här rätt ofta. Roat känner mig från sen tidigare och har varit med mig i flera
år. Jag har varit zoolog i över 50 år och även lärt ut till professorer. Om ni
hittar unika arter kan ni få en guld stjärna.". Carin var på gott humör
det kunde man se genom hennes stor leende.
”Ni ska gÃ¥ ner och ta pÃ¥ er
stövlar”, sa Carsten glatt.
Vi gick ner för trappan och
undervåningen var fullt av akvarium och ett stort badkar som var fyll med olika
djur. Golvet var blött och det var en otäck lukt. Det luktade en blandning av
död fisk och otrevlighet. Laboratoriet var enkelt dekorerat i svart och vitt.
Vi gick till ett litet rum och där hängde stövlar med olika storlekar samt
flytvästar aom vi klädde på oss. Väl fullklädda och utrustade var det dags för
att hitta olika alger och djur i havet. Havet var så blått att jag kunde se min
egen spegelbild.
Baljor var en av de viktigaste
sakerna man skulle äga. Man skulle fylla baljorna med vatten och ta en alger
eller djur man har hittat och placera den där. Sedan skulle man lägga ner de
djur och alger man har hittat och lägga dem i ett akvarium. Varje grupp ägde tre
akvarium. Man var tvungne att gå i de djupa vattnet för att få tag på djur. Man
var tvunget att vara vaksam och omsorgsfull eftersom att det var lätta att man
blev blöt innanför galonbyxorna, hålen i stövlarna gjorde inte saken lättare.
Vattnet var så djupt i visa ställe
kom det upp till Midjan risken var ju att man var tvungen att gå med de kläderna
till lektionen var slut. Om man kollade över de blåa havet kunde man se
lychechill so. Efter att vi hade hittat flera olika alger och djur var det dags
att ta av oss de obehagliga gröna stövlarna och gå hem. Stationen var inte så
långt bort från huset de tog fem minuter att ta sig till de vita huset. vi var
uppdelade i 4 grupper varsin grupp skulle man vara minst tre personer.
De grupperna man var indelad i skulle man
också laga mat med. Varje grupp hade sin egen maträtt och recept de skulle göra
varje dag. Efter att vi hade ätit brukade vi vara uppe hela natten och köra
sanning eller konka och massa andra lekar. Vi visste att vi var tvungna att
vakna klockan sju på morgonen och förbereda frukost men de bekymrade inte oss
för den här tiden betydde allt för oss. Minerna som vi kommer att ha efter den
här resan var de ända vi brydde oss om. Andra dagen var de en tröttsam dag vi
skulle ro till en ö och leta efter olika djurarter. Vi vaknade klockan sju på
morgonen och förbered frukosten och lunchen. I ön skulle vi vara i flera timmar
och var därför tvungna att ha med oss lunchen. Klockan halv nio skulle vi vara
i stationen och vara ombytta till värma kläder.
Vi steg in till klassrummet och
Carina berättade vad vi skulle göra. Hon sa att vi skulle vara i en ö och
försöka hitta alger och djur. Alla ville klaga och springa därifrån de kunde
man se genom deras suckade och deras min som skrek ta mig här ifrån. De flesta
var för trötta och såg dystra för att säga någonting.
-
Upp och hoppa med er, sa Carina.
Hon visste att vi var trött och inte ville bli
blöta. Vi gick ner till laboratoriet och in till det lilla rummet och tog på
oss utrustningen. Idag skulle vi åka båt och det var något jag aldrig förr hade
gjort och var förstås väldigt exalterad av hela situationen.
-
”Anisa du fÃ¥r Ã¥ka med mig”, sa Carina ivrigt och delade in
klassen i grupper.
Carin var alltid den personen som vaknade
först av alla och den som lade sig sist av alla. Hon var ovanligt pigg för sin
ålder och hade inte så dåligt minne. Österman var en väldig rar äldre kvinna
och jag såg verkligen upp till henne. Vattnet var väldigt varmt den dagen. När
vi väl kom i land fick vi varsitt nät.
Vi drog nätet längst med vattnet och fångad
fiskar. Min grupp fick flest stjärnor den dagen. I den ön så hittade vi flest
djur och snäckor. Efter att vi hade gått runt med nätet och fångat upp olika
djurarter var det dags att lägga djuren i akvarium och ge oss iväg hemåt.
Idag skulle Österman och Carsten
bjöd oss på kräftor, medan de gjorde i ordning maten. Skulle vi andra tvätta kräftorna
noga och bra. Ingen i klassen hade tidigare ätit kräfta så det var en ny
upplevelse för oss alla. Kräftorna var tjocka och brungröna. De hade fyra långa
ben och såg förskräckligt fula ut. Efter att Österman och Roat hade tillagat kräftorna
var det dags att hugga i. Matsalen var dekorerad med bordar och stolar. Vi alla
satt med varandra och åt de färska kräftorna. Vi pratade med varandra om allt
möjligt, diskuterade om hur det förr hade varit i Fiskebäckskil. Kalaset blev en
perfekt avslutning på en lång dag i vattnet med kyla och vänner.
I denna korta resa har jag lärt mig
mer om livet samt havets ekologi än vad jag hade förväntat mig. Där ansvar var
en stor upplevelse och lärde mig att växa. Det var en väldigt intressant resa,
riktigt lärorik och minnesfullt var det allt. Ett underbart resmål för en klass
att lära känna varandra.
Vad duktiga ni har varit och vad fina texter som ni har skrivit! Kul att läsa om hur ni upplevde det och att ni gillade det så mycket! Jag hade också riktigt kul och trivdes bra ihop med er!
SvaraRadera