No och jag del 1

Frågor till s.61

• I boken finns det två huvudpersoner. Den ena är en tjej vars namn är Lou Bertignac. Hon är en trettonårig tjej som har hoppat upp två klasser. Klass fem och lekis. Hon är en smart tjej. Vilket gör att de flesta förvänta sig mycket av henne, även hennes lärare. I klassen är hon minst, yngst och bäst i klassen. I klassen finns även en kille vars namn är Lucas. Hon är hemligt kär i honom. Lucas är klassens längsta, coolaste men mest ointelligent i klassen.                                           I Lous familj är hon det enda barnet. Hennes mamma är deprimerad efter ha förlorat ett barn. Lous pappa är en vanmäktig person. Vilket innebär att han gärna vill hjälpa Lous mamma men han vet inte hur. I boken ska Lou hålla ett fördrag för klassen om uteliggare. Och deras situation. Allra främst ska hon prata om hur unga tjejer har det. Hur de bor, lever skaffa mat etc. Detta leder till att Lou träffar en artonårig tjej. Hon heter No och är uteliggare. Det enda hon äger är en rullväska med hennes tillhörigheter. No är den andra huvudpersonen i boken skulle jag säga. Eftersom att det handla mycket om henne och nämns mycket i boken.                
• Monsieur Marin är Lous lärare. Han är väldigt bestämd och lyhörd. Han vet vad han vill. Han rankar eleverna efter kunskap.                                                                                                         Ex. Han ställer frågan till en elev och eleven i fråga inte kan svaret. Vänder han sig genast mot till exempel Lou och förväntar sig att hon ska kunna svaret. Han är en lärare som man har respekt för. Eftersom att man inte vågar något annat. Jag tycker att om man har en lärare som Monsieur Marin är det svårt att få kontakt och lära känna läraren. Och även svårt att veta för läraren och veta vad man faktiskt kan. 
• Eftersom vi inte har läst så mycket i boken är det svårt att beskriva Lous miljö. Men hon är en tjej med familjeproblem. Hennes mamma är deprimerad efter ett barn hon förlorade för några år sen efter att länge försökt att bli med barn. Hennes pappa försöker att hjälpa hennes mamma men vet inte hur eller om han ens kan. Men han säger ofta till Lou att det inte finns något de kan göra. I skolan är hon den smartaste tjejen.  Som jag har upplevt det har hon inte jättemånga kompisar i klassen. Men hon har börjat att tycka att det är kul att umgås med No. De sitter ofta på en bar. Där kyparen är lite misstänksam men går med på att No köper alkohol. Lou beställer alltid en Cola. 
• I Lous familj är det väldigt stelt. De pratar inte jättemycket med varandra. Lou skäms lite över sin familj. Jag får känslan av att Lou vill umgås med sin familj så lite som möjligt. Hon berätta gärna inte om sin familj. I övrigt känns det även som om hon vill förtränga sin familj lite. Som om hon tycker att de inte bryr sig om henne. 
• Jag tror att eftersom att alla verkar vara nöjda, håll hon föredraget intressant. Hon håll över tiden och ingen kommenterade det. Vilket är en bidragande faktor. Jag tror att hon berättade med inlevelse. Med en röst som gjorde att det faktiskt blev verklighet. Som om hon faktiskt va en person som inte har någonstans att bo. Jag tror hon valde att prata mycket om hur de är och leva som uteliggare och egentligen inte så mycket fakta omkring det. Hon gav nog många exempel på hur det kan vara att få sova inomhus eller att hitta en plats att sova på utomhus som är varm så att man slipper att frysa. Och hur det är att skaffa mat utan pengar.                   Många som är uteliggare knarkar, röker eller liknande precis som i boken tror jag att det är ett tungt och svårt ämne att prata om. Alla upplever ju saker olika och alla skulle svara annorlunda om du skulle ställa tio olika personer exakt samma fråga.  Därför är det svårt att säga vad hon pratar om exakt.                                                                                                                                         Med sin sammanfattning tror jag att hon menar att vi måste se oss omkring och se att alla inte lever lika bra som oss. Men att det är svårt att göra något åt det. Men en uppritning som jag tycker passa in i situationen är "Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något". Jag tror att det är lite så Lou tänker när hon förbereder sin slutsats. Jag tror att hon menat att vi måste se oss omkring för kan kunna starta att hjälpa dem någonstans.