No och jag

Huvudpersonen i boken är en intelligent tjej på 13 år som heter Lou Bertignac. Hon är blyg, osäker och ensam.

Monsieur Marin är en sträng lärare som tycker om ordning och reda. Eleverna tycker att han är skräckfull och osympatisk. Han anser att alla ska uppföra sig på ett visst sätt och klä sig enligt strikta regler. Jag tycker att Monsieur Marin borde fokusera på att lära ut istället för att klaga på elevernas kläder. 

Lou bor i Paris tillsammans med sina föräldrar. Hon studerar på ett gymnasium där hon känner sig ensam och liten. Hennes klasskompisar är 15 år, hon hoppade över två klasser när hon var yngre.

Stämningen hemma hos Lous familj är nedstämd och tillgjord. Lous mamma lever i förnekelse och vill inte gå vidare efter sitt barns död. Lous pappa är också ledsen men han har insett att man måste göra det bästa av situationen. Han försöker att spela glad och säger uppmuntrande ord till Lou men ibland går han in på badrummet för att gråta. Lou behöver kärlek och omtanke som hennes föräldrar inte ger henne. Allt hon vill är att få tillbaka sin mamma som verkar ha glömt bort att en av hennes döttrar fortfarande lever.

Under Lous föredrag tror jag att klassen fick leva sig in i hur livet som hemlös kan vara. Många hemlösa får en stämpel som knarkare, fattiga, värdelösa och smutsiga. Bakom stämpeln finns en människa med en historia att berätta. När man går på gatan måste man öppna ögonen och se de hemlösa. Det är lätt att inte bry sig om statistik och främlingar men svårt att inte bry sig om en vän. Jag tror att Lou ville förmedla att man ska sluta blunda, ta ett första steg och lära känna människorna bakom siffrorna. Efter att No fick berätta sin historia genom Lou tror jag att hela klassens syn på hemlösa förändrades.

Frågor till ''No och jag''

• Huvudpersonen är Lou Bertignac. Hon är 13 år och bor i Paris. Hon har hoppat över några klasser, därför är hon yngst i sin klass. Lou är väldigt intelligent och en av de bästa eleverna i klassen.

• Monsieur Marin är Lous lärare som är väldigt bestämd och lyhörd. Han har vissa åsikter om hur man ska klä sig och opassande klädesplagg. Jag tycker att Monsieur Marin verkar vara sträng men vill ändå elevernas bästa.

• Lou lever i en svår miljö. Hennes familj blev ganska rörig efter hennes systers död, och är inte som den brukade vara.

• Lou har en svår familjesituation. Hennes mamma är deprimerad och är inte sig lik. Hon varken pratar eller umgås med Lou längre. Hennes pappa försöker leva normalt men vet inte riktigt hur. Han är väldigt nedstämd och gråter i smyg. De är så sorgsna att de nästan glömmer Lou. Det verkar inte som att de bryr sig om henne. Egentligen så bryr de sig nog men ingen har någon ork längre.

• Lous föredrag träffade nog alla på ett ett annat sätt. Hon tog upp känsliga saker och sådant som man kanske inte alltid tänker på. Att det finns människor runt omkring oss som lever som No, människor som är hemlösa. Jag tror att vi alla ser dessa människor men vissa väljer att titta bort. Vissa väljer att förtränga det och inte se. Men det är så verkligheten ser ut och därför ska vi lära oss att faktiskt se dem.   

No och jag(Sevrina edition) s. 0-61

Boken handlar om Lou Bertignac som är 13 år och går i en klass med femtonåringar då hon fått hoppa över förskoleklassen och fyran. Under en period gick hon på en internatskola för barn och ungdomar för utvecklade intellekt. Boken handlar däremot inte bara om henne även om boken utspelas från hennes synvinkel. Den handlar även om No som är en hemlös tjej som är 17 när vi först träffar henne men som sedan blir 18 år. Då boken utspelar sig i Frankrike, Paris så är det väldigt många namn på platser som är på franska.

Lous lärare Monsieur Marin är den som får Lou att hålla kontakten med No då han får en henne till att göra ett föredrag om unga hemlösa kvinnor. Han ses som väldigt sträng och om han ber om att få utväxla ett par ord kan det bli flera tusen istället. Själv så ser jag nog på honom på samma sätt som min gamla svenska lärare David som alltid var sträng men rättvis men väldigt speciell på sitt sett då han verkade hårda mot oss men alltid ville se till vårat bästa. Då han hade väldigt höga kraven på en så kändes det som om han ansåg att vi inte var så smarta varje gång man inte riktigt lyckades.

Då Lou lever i Paris så finns det många varierande synintryck. Det finns de lite mer sunkiga områdena och de förnäma. Lou bor på sätt och viss i ett mellan ting då man märker på hennes kläder att hon bor fint till men samtidigt så är  det inte högsta klass vilket är lätt att räkna ut med tanke på deras familjesituation. Det hade inte varit hållbart och de hade inte kunnat hålla uppe fasaden om att hennes mamma är okej då.

Jag tror hon berättade om hur vilje starka de som bor på gatan egentligen måste vara för att klara av alla strapatser. Men även om vad de tänker och allt de gör för varandra trots att de är varandras motståndare i kampen om överlevnad. Som han med tältet som låter andra bo hos honom i bland men även om när hon träffar de andra och trots att de har så lite så ger de ändå av sin mat till henne. Och om kvinnan som alltid sover på samma ställe och bara har en sovsäck och några plastsäckar som skydd.
En annan sak jag tror att hon tog upp är att det är inte stereotyperna som bor där utan det är de som inta har råd, de vars hemmiljö knappt existerade då de blev slagna där men även de som inte blivit adopterade i från barnhem och fosterhem och sedan blivit myndiga. Det är inte knarkare och prostituerade som dominerar vilket filmer säger utan de som inte har någonstans att ta vägen. Det är något som är speciellt med de som klarar av det.
Jag tror även att hon berättade om hur de träffades första gången och om hur de brukade mötas upp för intervjuerna. Hon berättade om sina tankar kring allt detta. Hennes önskan om att få hjälpa No och hur strävade i mot genom att inte gå med på någon sorts betalning eller återgäldning mer än pengar för sin dricka trots att hon inget har förutom sin väska. Det är sådant som rör en in till själen och det är vad det hon sa gjorde. Får även de hårdast att känna.

Det finns många saker hon kunde ha sagt men att ta mod till säg och gör något man är rädd för är även det väldigt kraftig då jag tror att de modigaste ibland oss är de som vågar trotsa sina rädslor och det är precis vad hon gjorde.

Sevrina Edvardsson

No och jag - s.61

• Huvudpersonen i boken är trettonåriga Lou, som hoppat över två klasser p.g.a hög IQ och intelligens. Hon är tillbakadragen, och mycket av det kan bero på hur det ser ut hemma. Hennes omgivning vet inte hur de ska bete sig runt henne, hon är ju så mycket smartare än dem alla. Så jag tror faktiskt att det är hennes omgivning som tagit att steg ifrån henne, och inte tvärtom. 
• Monsieur Marin är en bestämd lärare. Han vill att hans lektioner ska vara så som han säger, det finns ingen andra åsikt. Det vet jag efter hur han sagt åt sin elever att uppföra sig i hans klassrum. Ett ex är när Lucas glömde sin penna och han sa "Monsieur Muller, jag ser att ni är väl förberedd inför det nya läsåret. Glömde ni utrustningen på stranden?" Med en så intelligent flicka i klassen, förväntar han sig mycket från Lou. Hon ska kunna svara på frågor som ingen i hennes klass kan. Jag vet inte hur resten av lärarna i Frankrike är, men Marin verkar vara en lärare som vill ha kvar uppförandet från hans skoltid. Jag skulle inte säga att man har respekt för Marin, utan rädsla. Rädd för vad han skulle kunna göra om det inte är som han vill. Han verkar bry sig om sina elever, som när han bad Lou vara försiktig efter att hon berättat vad hennes föredrag ska handla om.
• Lou befinner sig hemma, i skolan och tågstationen. I hennes klass är de trettio elever. En elev som hon är förtjust i är Lucas. Han är inte klassens plugghäst, men han är väldigt söt. Hittills har hon inte presenterat någon kompis eller någon hon umgås med. Det beror nog på hennes ålder. På tågstationen ägnar hon sin tid åt att titta när folk går in och ut ur tågen, hur deras ansikten förändras av att se någon som otåligt väntat. Hur de slänger sig i någons famn. Jag tror att hon gör det för att se hur man känner när man ser någon man tycker om. Det är något hon inte upplevt på ett tag. Jag tycker att det är ganska sorgligt och det är synd om hennes mamma som inte ens kan försöka bättra stämningen. Hon har heller inte en vän som hon kan prata med. Hemma är det inte bättre. Hon pratar knappt med sin mamma. Då och då får hon en puss, en smekning och det är allt, en beröring.
• Lou hade varit ensamt barn i många år, tills hennes mamma blev gravid och fick en dotter. Inte länge efter födseln dog hennes enda syskon. Lous mamma tog förlusten väldigt hårt och det gjorde henne deprimerad. Pappan som tog hand om sin fru, var tvungen att hålla tillbaka sina känslor. Han ville inte göra sin dotter mer ledsen. Sen dess har Lou inte haft en vanlig konversation med sin mamma. Hon vet inte hur en konversation mellan en mamma och dotter fungerar. Lous pappa hoppas att Lou klarar sig i skolan och att hon aldrig ska känna sorg. Han försöker få tillbaka stämningen och ordningen hemma, men med en fru som inte städar, klär på sig, pratar eller gör något är det svårt. Ingen försöker ens prata med henne om hur situationen ser ut, hon har inte kunnat gråta, lutad mot någons axel. Hennes pappa gråter i badrummet och tror att ingen hör. Att inte prata om problemet gör att Lou känner sig utanför, ensam och oälskad.
• Jag tror att Lou inte bara har berättat om varför No är hemlös, eller hur hon kom fram till att bli hemlös. Jag tror att hon tagit med Nos personliga tankar, känslor osv. För det är inte något man kan se när man tittar på en ung kvinna med smutsiga kläder. Det här kan hända vem som helst. Att man växer upp med stora drömmar som att bli professionell fotbollsspelare, men så sitter man en dag på tågstationen och spenderar sitt liv där. Lou har nog berättat om vilka skillnader som finns mellan hemlösa människor och människor med hem. Kanske har hon berättat hur en vanlig födelsedag kan se ut och hur Nos födelsedagar har sett ut. Sådana saker som man inte tänker på, men som skiljer sig väldigt mycket. Det skulle jag applådera för. Att hon berättar känsliga saker, men som inte är det minsta lilla överdrivet. Hon har försökt få det ur ett perspektiv man aldrig annars får. 

No och jag (Rasmus verision).

Huvudpersonen i boken heter Lou Bertignac och hon bor i Frankrike. Hon är en trettonårig tjej som är väldigt smart men har sociala problem. Hon går tillsammans med de 15-åriga eftersom hon har fått hoppa över förskoleklassen och fyran. Hon ska göra ett föredrag om hemlösa eftersom hon lär känna en hemlös tjej i 18 års åldern.

Monsieur Marin är en väldigt sträng lärare som är noga med att hans elever gör som de ska. Men jag tror inte att han gör det för att vara elak utan han vill ungdomarnas bästa, och då måste man vara rätt sträng. Jag hade nog inte gillat att ha honom, men jag hade förstått honom.

Miljön för Lou är rätt rörig. Hennes familj är inte som den brukade efter att deras bebis dog, hon har sociala problem så hon har inga vänner att vara med och hon har väldigt stora funderingar. Detta kombinerat gör att hon inte har det så lätt med livet.

Lous familjesituation är som miljön: rörig och svår för henne. Hon varit med om att sitt småsyskon dog vilket kan leda till ordentlig trauma, det hände med hennes mamma som knappt umgås med Lou längre. Det kan inte vara lätt för Lou, särskilt eftersom hon är i tonåren nu.

Jag tror att hon sa mer personliga saker om hemlösa istället för bara siffror och fakta, mer om känslorna hos en hemlös. Jag tror detta eftersom det brukar påverka folk mer att berätta om känslorna hos en som utsatts för något än om man bara berättar kalla fakta.

Grupp 1

Gruppindelning: 

Grupp 1:  Rasmus, Almedina, Sevrina, Siliva, Nadja, Matilda

 Ni diskuterar och svarar enskilt på frågor om exempelvis bokens språk, huvudpersonerna utveckling, budskap eller liknande som läggs ut varje vecka. Ni ska också kommentera minst en av de andras inlägg, ni får givetvis kommentera flera om ni vill. Variera vem ni kommenterar och se till att allas inlägg kommenteras. Tänk på att använda ett vårdat språk och på att motivera dina egna åsikter och tankar kring bokens innehåll. 

 

Frågor till torsdagen den 3 september  - läs fram till och med sid 61

• Vem eller vilka är huvudperson/er i boken?
  
  
• Beskriv Monsieur Marin. Vilka egenskaper har han? Vad tycker du om Monsieur Marin?
  
  
• Hur ser miljön ut som Lou lever i? 
  
  
• Hur upplever du Lous familjesituation? 
  
  
• Lou håller sitt föredrag. I slutet av föredraget säger Lou "Saker och ting är som de är. Men jag tror att man måste ha ögonen vidöppna. Som ett första steg. Ja, det är min slutsats." (s 60)
  När hon är färdig kan hon knappt sätta sig för hennes ben känns som spaghetti. "Men de applåderar, jag drömmer inte, jag hör rätt, nu tittar jag upp, jag står framför dem, hela klassen, de applåderar, till och med Léa Germain och Axelle Vernoux, och Monsieur Marin ler." (s 61)
  Vad tror du att Lou har sagt som får alla att applådera och le? Skriv vad du tror att hon har valt att ta upp i sitt föredrag och förklara hur du kom fram till det.